Munspel

Min pappas farfar, Bosse, världens snällaste människa. Nu är han tyvärr inte med oss längre men han gav mig pengar på min födelsedag och pappa köpte mig ett munspel. Den perfekta presenten från Bosse som alltid bar med sig ett munspel i innerfickan.
Så här såg jag ut när jag startade min munspelsbana. Från det att jag packade upp det.



-Wow, ett munspel!



-Hur gör man? Håller man så här?



-Vänta jag tror jag har det, vill ni höra något bluesigt?

Farmor

Farmor och jag, jag och farmor. Vi två. Hon och jag.

Härliga gamla minnen

Idag var pappa och jag ute och mindes pappas farfar.
Vi gjorde en massa roliga saker och pappa berättade massor om sin farfar.
Vi matade fåglarna eller det var kanske mest farsan som matade. Jag höll hårt i min brödbit. Säg inget men jag smakade ganska mycket på den. Ja va då då, den var ju bara 7 dagar gammal. Vi lekte med vattenslussarna eller jag tittade när farsan försökte få allt vattnet att forsa ner på en och samma gång. Sen åkte vi rutschkana i äppleskrutten. Här lyckades farsan sämre men jag skrattade och tyckte den var bäst.
Det var en bra dag skulle farfar Bosse tyckt.

Rök i luften

Min pappa och hans syskon gillar att klä ut sig, så det är liksom lika bra att lära sig att det är kul.




Vi hade det skönt i trädgården men sen var det visst nån som bålade lite mycket så det blev lite farligt att vara ute. Timja tyckte vi skulle klä ut oss så det var ju bara att hänga på. Sen byggde hon en syrgasmask. Hon är grymt smart min kusin.
Det är inte svårt, sa hon. Man tar bara en mössa och ett papper.

Jag vill bo i en svamp

Valter och jag har hittat ett riktigt drömställe att leka på. Det går knappt att förklara men hela marken är fylld med typ stora vita svampar. Det går att krypa in i svamparna och man FÅR göra det. Och som om inte det var nog, man kan titta ut ur dessa drömlika gömställen genom små hål . Ah, det är liksom för bra för att vara sant. Jag kan inte med ord beskriva hur kul denna sagoplats är (det kan bero på att jag bara kan orden titta, pappa, bö, plö, brrr och diia)
Titta på bilderna så förstår ni själva.
Mamma ropar – En bild säger ju mer än tusen…aaahhh, sluta mamma, jag blir så trött på detta fotosnack, alltid detta rackarns fotosnack.

Bosse

Idag var ingen bra dag.
Pappas farfar har gått till de sälla jaktmarkerna. Min mamma säger att han är ute på en löptur någonstans, någonstans där det är skönt och vackert att springa.
Jag tror henne.
Pappas tårar rinner.
Det var en vacker dag att dö på.


Här är Bosse, men försök inte slå i mig att den lille skiten på bilden ska föreställa min pappa. Han är inte det minsta lik.

Min Violastol

Min morfar och jag har mycket gemensamt. Det räcker vi tittar på varann så förstår vi hur den andre tänker. Jag menar, han gillar folkbildningsrådsgrejor, Louisianautställningar, mandelpotatis, konstnären Isak Grünewald, varma pastatallrikar och olivträd. Vem gör inte det!




Jag fick i alla fall en gungstol av honom och Solveig för att jag fyllt 1 år. En stol som min morfars morfar snidat till sin dotter. Och den dottern är min mammas farmor. Och kan ni tänka er, vi heter Viola allihopa…ja inte min morfars morfar men vi tre andra…ja ni fattar.
Jag vet hur som helst numera hur man rockar hårt. Pappa får hjärtat i halsgropen varje gång jag står upp utan att hålla i mig och rockar som bara den.
Keep on rockin in the free world som Neil Young skulle ha sagt.

Ett på riktigt

Vi hade liksom redan firat min stora dag men så kom min riktiga födelsedag och så blev jag firad igen. Härligt.
Med en bra bok och ett gäng plättar med Bobsylt kan inte en födelsedag gå fel.



Jag fick en arg kyskåpsmagnet också. Han var SÅ sur alltså!
Jag försökte mjuka upp honom genom att lägga honom rakt på en av mina plättar, omsluten av härligt söt bobsylt. Tror ni han blev gladare då? Nej, han surade vidare så jag gav upp.
Han hade väl en dålig dag.

I behov av en makeup? VARNING! Ring inte min pappa!

Påsken är tydligen en trevlig högtid. Javisst, det tycker jag också men pappa är väl så där på ansiktsmålning på objekt i rörelse.
Men alla sa att det var såååååå gulligt.

På brunch med Andi och Emelie

Ni vet när man vaknar dagen efter och känner sig torr i munnen. Huvudet dunkar och kroppen känns tung. Man lyckas ta sig ut på en brunch med goda vänner. Dagen vänder och man sitter och minns eller halvminns allt kul som hände. Det är en typisk baksmällemorgon efter ett ettårskalas.
Jag var trotts allt på bra bett…till skillnad från Andi. Oj oj oj vad han hade träkeps och vi ska inte ens prata om Emelie, tur hon inte kom med på bilden.

Ett, lätt som en plätt!

Så var man då ett år äldre. Men jag känner mig inte äldre, jag är fortfarande ung och frisk och har fortfarande kvar styrkan i benen. Ok att jag har förändrats en smula. Jag har tredubblat min vikt och har munnen full med tänder.
Ok att jag har lärt mig käka riktig mat och att håret växer som en man på knoppen (även om jag fortfarande har en skallig munk-krans där bak).
Men jag ser inga grå strån i min man och min hud är slät som en barnrumpa.
Så det känns ganska lugnt, jag har ingen åldersnoja eller ålderskris.
Snarare känns det som om det senaste året gett mig mycket. Jag har utvecklats och ser ljust på framtiden.
Mitt kalas var en riktig höjdare!
Det var den bästa dagen i mitt liv, sikken kanonform jag var i!
Så många som kom till mormrans och Hans lilla stuga i skogen och så kul vi hade det.
Vi bjurra på korvar och brön, glass med strösslar, chokladiga kakor och en fruktig sallad och alla åt tills de blev runda om magarna. Sen lekte vi lekar och jäste i vårsolen.
Nästa år dubblar jag min ålder. Om jag förstått det rätt så skulle det vara skrämmande för de flesta men för mig känns det hur bra som helst. Två bast liksom, vem vill inte vara det.



Kommer ni i håg en viss banan? Tror ni inte att det dök upp en till!




Jag höll på att trilla av pinn när jag såg alla presenterna! Den här sköna fotöljen fick jag av farmor o farfar. Sjukt snygg.



Lilla mormor och stora jag.

Jag och Rufus drog oss undan och fnissade lite på dasstrappan.



Den här leken heter musikjägarna. Pappa hade plockat ut halva mormor o Hans inredning och lagt det på en filt. Sen skulle man passa ihop sakerna med musiken han spelade.
Jag fattade direkt kopplingen mellan Bob Dylans låt Hurricane och Sydsvenskans vädersida.



Äggpickartävlingen var stenhård...



Klart min tuffa moster skulle vinna. Hon kan det här med ägg.



Storkusiner från två olika klaner. Lika snälla båda två och med lika krokiga ryggar eftersom att de bar runt på mig hela dagen. Det kan man kalla ettårslyx det.



Lite då och då var jag bara tvungen att kolla till mina presenter....så att alla var kvar och så. Det finns faktiskt många mullvadar vid den där stugan som skulle kunna dra iväg med en legovagn hur lätt som helst....

Lomma beach

Lomma när det är som bäst.
Stranden, hamnen och biblioteket, lommagänget visade bara godbitarna.



Storkusinerna Myra och Timja lånade kameran och visade hur en bild ska tas.
De är duktiga tycker jag.


Foto: Myra Malmborg


Foto: Timja Malmborg

Zlatantrix

Koncentration,koncentration skriker min hjärna när jag försöker lira av Valter.
Det är inte lätt. Valters farfars far har spelat i landslaget, tagit OS-guld och varit proffs i Italien. Men vad hjälper det Valter när jag drar mina värsta Zlatantrix.
Den lille stackaren gör ju inget annat än köper korv på läktaren. Tur han gillar korv.

Mina damer och herrar.....får jag be om största möjliga tysssstnad!

Symbalerna dallrar mot varandra och tystnaden är total.
Alla håller andan. Luften darrar.
Och plötsligt, från ingenstans....
YEAAAAAAAA!!!!


Hade det inte stått en konstig gubbe i vägen hade jag slagit mitt rekord på 39 steg, lätt!

Bra ljud att kunna

Jag kan typ tre ljud jättebra.
Brrr brrr brrr brrr, så låter bilen. Plö plö plö plö, så låter hästen. Det går inte att beskriva det ljudet riktigt men min tunga går fort som bara den. Jo jag vet, ni tycker att hästar gnäggar men jag gör ju ljudet när hästen springer. Sen kan jag hunden också, Bö bö bö bö.
Bra va?
Annars var det en skön dag vid havet.

En tuff rond

Min pappa tror att han kan vinna över alla i brottning. Han brukar skryta lite om det faktiskt. Jag har bestämt mig i smyg för att träna så mycket att han inte har en chans mot mig när jag är fjorton. Jag går några övningsmatcher per dag med pappa i sängen. Han är riktigt duktig på flygande maror men jag är redan nu bäst på en egenhändigt komponerad variant som jag tänkte beskriva lite i detalj. Jag sätter ner händerna i sängen, sen lyfter jag upp min blöjrumpa så högt det går och liksom attackerar med blöjan. Den är riktigt fin den. Brysselröven kallar jag den.
Det som verkar mest lovande in för min stora match på fjortonårsdagen är att pappa redan nu tar slut efter bara en rond. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.
Här pustar han ut med mig som kudde. Man får ju stötta en slagen motståndare.
Det enda som är lite jobbigt med det här med mina hemliga brottningsplaner är att man ska behöva gå runt med sådana där svullna blommkålsöron när man blir äldre. Inte nog med att de står ut redan nu, ska de behöva bli sådär blommkåliga också?

En helt vanlig banan

En dag som många andra. Farsan gjorde inte många knop. Han surfade lite...bytte ställning och surfade lite till.

Morgonljus

Tidig morgon.
Solen bråkar med mörkret i sovrummet. Jag gillar ljuset, då kan jag jag läsa mina älskade böcker. Gittan och gråvargarna är något jag kan rekommendera. Sidorna prasslar gott och det går att bläddra riktigt snabbt. Eller blaua som min farmor skulle ha sagt.

Möllan

En liten sammanfattning av hur livet på möllan ter sig, detta år då jag skulle till att fylla ett.
Mitt på torget trängs grönsakshandlarna med luftens råttor, duvorna. På förmiddagen vinner de högljudda försäljarna och på eftermiddagen vinner duvorna. Jag gillar de båda.
I skuggan av Axel Ebbes staty ”Arbetets ära” sitter ofta en broklig samling av riktigt möllan folk. Här myser man i solen, väntar på någon kompis, läser sin kurslitteratur eller förtär vad som finns i matväg, falafel alltså. Ja eller en korv kanske.
Kring torget ligger krogarna uppradade. Här sitter det folk och pratar och släcker sin törst hela dagarna. De sitter där när jag kryper i säng och skulle jag råka vakna mitt i natten så sitter de fortfarande där än. Man kan ju undra om dom inte längtar hem. Mamma säger att alla inte har något riktigt hem. Synd tycker jag. Var ska man då ha sina leksaker?
Men de flesta är som min mamma och pappa och tydligen satt mina päron ofta hos de andra där på torget innan jag kom…eller vad då kom. Vad gjorde jag innan egentligen? Innan jag flyttade in hos mina päron?
Hur som helst, tur att jag räddade dom från törst och frusna rumpor.
Sen har vi ju jalla jalla butikerna. Dom som säljer typ allt möjligt härligt men mest konstig mat.
Det är väl typ så möllan ser ut + dubbelparkering, skottlossning, festivaler, demonstrationer, hundbajs på trottoaren, ”hela påse tomater, tio krona”, härliga baklava och rykande vattenpipor och en och annan råtta på gården.
Men det behövs nog ingen sammanfattning . Det ser säkert likadant ut när jag fyllt 18 och själv ska försöka släcka törsten och ragga killar med dreadlocks.
Här går jag i alla fall, på egen hand, mitt första varv på detta magiska torg.

punkprinsessa?

Undrar lite hur jag ska bli när jag blir en stor tjej. Just nu gillar jag mest bilar tex. Jag har två räcerbilar, en grävskopa och en grön bubbla som jag kör runt med i lägenheten. När jag läser en bok så blir jag gladast om det dyker upp en bil. När någon av jättarna lyfter upp mig mot balkongdörren brukar jag kolla in lite olika bilmodeller och kolla in fälgar och sånt. Jag undrar just om jag ska gilla rosa så där mycket sen när jag blir stor...
När jag var ung bestämde jag mig för att aldrig bli en sån där prinsesstjej som ska ha tiaror och rosa puffsnoddar i hästsvansar och sånt. Sen kom jag på att två av mina idoler, Myra och Timja, varit prinsessor båda två och ändå är så tuffa och coola så man nästan dör. Jag kanske också ska satsa på att vara prinsessa en stund, vi får se.
Hur gammal måste man vara för att bli punkare föresten?
Jag funderar bara lite på min framtid och vill ha all dörrar öppna liksom.

Järngänget

Det här är riktiga polare det. Vi träffas ganska ofta nu när jag är hemma med pappan.
Längst ut till vänster ser ni mig i egen hög person. Sen kommer min finfina Farmor som alltid kan få mig på bra humör. Även om jag går igenom något riktigt svårt i livet, som att tvingas i en overall eller ännu värre,en byta blöja-kris, så finns hon där med sitt varma goa smile som man blir så glad av. Hon är den finaste farmorn man kan få.
Sen har vi Valter, min vapendragare i alla väder. Sist men inte minst har vi faster Frida. Hon är lite som min pappa faktiskt,hon är snäll och har bus i ögonen och ibland en liten räv bakom örat. Eller som min pappa säger, en röv bakom örat.

Min skrattkusin

Nu ska jag berätta lite om min kusin Valter. Han är den gladaste man jag känner. Han kan skratta ihjäl sig åt lite vad som helst. Jag brukar tänka efter lite först om jag VERKLIGEN tycker att det är superkul innan jag bestämmer mig för att få ett skrattanfall. Som på den här bilden t.ex. Här har jag inte riktigt hunnit bestämma mig för att det faktiskt är helt galet kul att klättra på en fåtölj på biblan. Sen när jag kommer på hur skoj det verkligen är så är jag och Valter redan på väg mot något annat äventyr. Ibland analyserar jag lite mycket kanske. Valter han bara flabbar igång. Han är lite mer crazy.

två goa rumpor i en korg

Den här flygande korgen finns i Magristadsparken i Malmö. Den är så himla bra för den är stor nog åt breda och mjuka mammarumpor bredvid små minirumpor.

Vink vink

Vinka är en grej jag är bra på. Jag kan vinka på olika trixiga vis. Favoriten är korsad dubbelvink men den kör jag mest på folk som jag verkligen gillar.
Igår vinkade jag min "jag känner egentligen inte dig vink" som är med sluten näve med några små rörelser med typ två fingrar. Den körde jag mot en gubbe på en uteservering.
Sen har vi matvinken. När något är riktigt gott så brukar jag helt enkelt vinka lite rakt ut i luften. Ibland vinkar jag till mina fötter när de ploppar fram ur overallsbenen också för att det är så skönt när de är igenom allt tyg.