måndag 4 maj 2009

Munspel

Min pappas farfar, Bosse, världens snällaste människa. Nu är han tyvärr inte med oss längre men han gav mig pengar på min födelsedag och pappa köpte mig ett munspel. Den perfekta presenten från Bosse som alltid bar med sig ett munspel i innerfickan.
Så här såg jag ut när jag startade min munspelsbana. Från det att jag packade upp det.



-Wow, ett munspel!



-Hur gör man? Håller man så här?



-Vänta jag tror jag har det, vill ni höra något bluesigt?
Upplagd av kl.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk att jag har två goa kompisar som är bananer.Vad ni är härliga.
Kungen

20 maj 2009 kl. 12:26
Frida sa...

Ja det är inte första gången jag gråter när jag läser er blogg och jag gissar på att det inte är sista. Ni skriver så fint och roligt. Ni berör alla ens känslor. Man blir lycklig och man blir ledsen. Ibland blir man lite kär och lite nyfiken. Ni skriver snällt om alla era vänner och alla inlägg är roliga att läsa. Man blir alltid lika glad när man ser att det kommit in nya inlägg och man känner sig alltid lite ledsen när man läst dem klart för då vet man att man måste vänta ett tag till det kommer nya. Men de är värda att vänta LÄNGE på. Tack för en fantastiskt fin blogg. Kram Frida

21 maj 2009 kl. 10:22
Teklan sa...

Åh Frida, vad rar du är!
Vi blir glada ända när i tårna!
Puss från oss!

21 maj 2009 kl. 11:35
Teklan sa...

Och du kungen, tro inte att vi glömmer bort dig....Du är också väldigt rar! Tack!

21 maj 2009 kl. 11:36
maali sa...

vilken jättepåhittig pappa du har Teklan. det blir ett fint minne av din farfarfar i framtiden. öva skalor för fulla muggar nu. sen nån gång om några år kan du gå över till fiol. eller trumpet. det låter också bra.

och - för nu är det ett litet tag sen jag var här - så stor du har blivit!

23 maj 2009 kl. 12:52

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)