Jul är inte bara härligt prasslande inslagningspapper, levande ljus och röda strumpbyxor.
Var tionde minut rycker en kraftig smäll morsan och farsan ur deras långsamma jultempo.
Fönstren dallrar till och ett ljussken lyser upp natthimlen.
Detta gör man tydligen för att fira det nya året.
Här sitter jag med mina kusiner i soffan i Lomma och väntar spänt på just detta nya år.



Några timmar senare när det var dags, sov vi för länge sedan. Typiskt.
Men Pappa och farbror Linus fick äntligen användning av sina svärd.
Mamma berättade att pappa var så lycklig när han fick använda sig av sabrering. Denna "ädla konst" eller hur han nu uttryckte sig.

En tur till Höör

Mormor och Hans ville bjuda på julemat de med så vi drog ut i skogen och hälsade på.
jag fick min första körlektion. Jag fattade inte mycket men det kanske man inte gör på sin första lektion.



Hela gänget var där men det var nog moster Sanna jag saknat mest tror jag. Vi hade inte setts på flera månader, typ en tredjedel av mitt liv.
Hon är rolig min moster och lite knäpp, roligt knäpp alltså.

Aftonens afton

Julafton,äntligen.
Julmys+tandborstning med pappa på morgonen.
Sedan...massvis med julklappar!
Jag fick mest slicka på pappret för mamma och pappa öppnade alla mina.

Säg inte det här till mamma men jultomten var hur söt som helst,en sån riktig läckerbit.
Till och med sötare än mamma. säg inget till henne bara, hon missade honom precis med typ minsta möjliga marginal.





När jag satt och mös som bäst framför Kalle hör jag min kusin Timja fråga mamma om jag har tänder.

Klart jag har tänder, sex stycken ju.

Nästa sekund har jag mammas fingrar i munnen och inget mer ätande på min första godis.
Mamma säger till Timja -Du får inte ge henne godis!
Timja svarar - Hon tog själv!
Och det gjorde jag ju.
Och gott var det, så länge det varade....

yes, jag fattar hur allt hänger ihop!

Krypa är inte lätt.
Definitionen av att krypa är att förflytta sig genom att gå på händer och knän.
Och det är inte lätt vill jag påpeka.
Jag menar, böjningen i infinitiv passiv form är krypas. Eller ännu värre, passiv form av supinum, krupits.
Tänk själv hur man ska kunna lyckas med detta konststycke i passiv preteritum, kröps.
Hur som helst, jag lärde mig att kröpsa på lilla julafton!

familjedyk

Kolla in, grymt va?
Om ni undrar över varför pappa ser så skum ut så är det för att han är ganska dålig på att posera på bild, han får inte riktigt till det helt enkelt.
Mamma är ganska snygg men jag är faktiskt riktigt nöjd själv!
Är ganska nöjd med min profil så jag körde en profilpose med knuten näve. Tufft va?
Fast om jag ska vara helt ärlig så var det nog så att jag inte riktigt vågade titta åt fotografens håll...
För det var den där babysimsledar-tanten som tog bilden, i stora farliga simmglasögon.
Det finns inget som är så läskigt som simglasögon!

Jul verkar kul!

Nu händer det grejer här hemma i lyan. Mamma bakar gula bullar, det hänger stjärnor lite här och var och det brinner på bordet i vardagsrummet. Det konstigaste av allt måste nog ändå vara det där trädet de har släpat in...
Men jag gillar det!

I ett hus vid skogens slut liten tomte tittar ut...

Min mamma kan bli lite trött ibland när vi är själva hon och jag. Inte undra på det när hon sitter uppe halva nätterna. Gå och lägg dig vid sju mamma, som jag, så ska du se att du också har energi som en liten iller, som jag har.
Turligt nog så är Mormor och Hans i sin lilla stuga i skogen. Mormor är pigg på morgonen hon. Det är så härligt när vi sitter där i våra pyjamasar och myser med en härlig frukostflaska välling medan det sprakar i kaminen.
Hans är världsmästare på kamineldning. han kan elda så mycket att det ryker ur mina små fladderöron. Men mysigt är det!



Mina storkusiner kom också och hälsade på! De där två är grymma på att leka.
Jag kollade in Lovisas tänder så att de var ok. Det brukar jag göra på alla jag träffar. Vissa skakar hand, jag kollar tänder helt enkelt.



Sen delade vi på en massa choklad. Eller rättare sagt, Mormor och storkusinerna käkade choklad och jag käkade kartong.

Sen plockade Mormor fram sin tomtelåda. Mormor har en hel tomtearmé.
När vi var klara fanns det små tomtar lite här och var i stugan. Det är nog en sån där julegrej tror jag.
Det är så mysigt i Höörstugan. När man inte skojar eller myser med Mormor och Hans kan man gå på promenader och kolla på hästarna. Eller känna på grankvistar med vattendroppar på. Eller kolla på mammas fötter när hon plaskar i leriga pölar.

Pappa kom hem!

Pappa har rest bort. Ända till Makedonien.
Han ska fotografera handbollsdamer hela dagarna i två veckor.
Jag tycker att det är jätteroligt att leka med mamma hela dagarna men det är ju något visst med min pappas skäggbus och hans roliga skratt....jag tror jag saknar honom en smula, en stor smula.
Det bästa är att jag kan leka med honom ändå! I datorn!
Varje gång han dyker upp där på skärmen så blir jag nästan tokig av glädje. Jag tjuter små tjut och får små glädjefnatt och kastar mig fram mot skärmen för att röra vid honom. Ibland är det lite dålig uppkoppling och då ser jag bara konturerna av någon med ett stort skägg men det räcker för mig. Pappas skägg tar man inte miste på det säger jag er.
Ibland leker vi lite på mattan. Pappa gillar dinosaurierna, så de får han leka med.

Det finns en bra grej med att pappa är på resa. Om man bestämmer sig för att vakna jättetidigt på mornarna så blir ju mamma ganska trött efter några dagar...
Om man sen bestämmer sig för att bråka lite på natten också helt plötsligt så händer det som aldrig händer annars..
Jag får krypa ner i mammas säng! Sen ligger vi som en stor mysklump och gosar hela natten lång! Bra plan va?

Är det en peruk mamma?

Idag kom min mamma hem med något konstigt på huvudet.
Först kände jag inte igen henne alls men när hon började prata och busa lite så hajade jag. Det var en skojig peruk hon hade hittat i pappas peruklåda på vinden.
Det konstiga var att hon aldrig ville ta av den. Nu har hon haft den på sig i flera dar och jag har liksom slutat tänka på den. Hon tycker väl att den är tjusig.
Fast jag tycker nog att mamma är tjusigare utan peruken.
Ibland kan man ju undra om inte jag också skulle behöva en peruk av något slag så långsamt som mitt hår växer...
En tupé kanske skulle räcka. Fast det växer i en rackarns takt bakom öronen, men bara där....
Jag kanske har den lustigaste frisyren i stan. Men det är ju kul att sticka ut lite och inte se ut som alla andra.

Min krullovän Malin

Här är Malin. Och jag såklart.
Vi är vänner.
Malin är egentligen Pappa och mammas kompis men jag har snott henne.
När mamma kilar ner och köper saker till maten sjunger Malin fina sånger för mig och då känns allt tryggt. Annars har jag börjat mesa mig lite ibland när nya människor dyker upp och jag blir lite själv med dem. Vet inte varför faktiskt men det känns lite läskigt bara...
Fast det händer faktiskt ganska sällan att jag mesar mig faktiskt. Mamma tror att det är någon slags åldersgrej. Hoppas inte det är puberteten bara. Har hört att den är tråkig att hamna i. Finnar på näsan och sånt....
Malin och jag är inte bara vanliga vänner, vi är bloggvänner faktiskt. Hon har tipsat om min blogg i ett reportage i hallands nyheter så nu ska jag bannemej tipsa om hennes!
www.malinarnesson.com.