En tuff rond

Min pappa tror att han kan vinna över alla i brottning. Han brukar skryta lite om det faktiskt. Jag har bestämt mig i smyg för att träna så mycket att han inte har en chans mot mig när jag är fjorton. Jag går några övningsmatcher per dag med pappa i sängen. Han är riktigt duktig på flygande maror men jag är redan nu bäst på en egenhändigt komponerad variant som jag tänkte beskriva lite i detalj. Jag sätter ner händerna i sängen, sen lyfter jag upp min blöjrumpa så högt det går och liksom attackerar med blöjan. Den är riktigt fin den. Brysselröven kallar jag den.
Det som verkar mest lovande in för min stora match på fjortonårsdagen är att pappa redan nu tar slut efter bara en rond. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.
Här pustar han ut med mig som kudde. Man får ju stötta en slagen motståndare.
Det enda som är lite jobbigt med det här med mina hemliga brottningsplaner är att man ska behöva gå runt med sådana där svullna blommkålsöron när man blir äldre. Inte nog med att de står ut redan nu, ska de behöva bli sådär blommkåliga också?

En helt vanlig banan

En dag som många andra. Farsan gjorde inte många knop. Han surfade lite...bytte ställning och surfade lite till.

Morgonljus

Tidig morgon.
Solen bråkar med mörkret i sovrummet. Jag gillar ljuset, då kan jag jag läsa mina älskade böcker. Gittan och gråvargarna är något jag kan rekommendera. Sidorna prasslar gott och det går att bläddra riktigt snabbt. Eller blaua som min farmor skulle ha sagt.

Möllan

En liten sammanfattning av hur livet på möllan ter sig, detta år då jag skulle till att fylla ett.
Mitt på torget trängs grönsakshandlarna med luftens råttor, duvorna. På förmiddagen vinner de högljudda försäljarna och på eftermiddagen vinner duvorna. Jag gillar de båda.
I skuggan av Axel Ebbes staty ”Arbetets ära” sitter ofta en broklig samling av riktigt möllan folk. Här myser man i solen, väntar på någon kompis, läser sin kurslitteratur eller förtär vad som finns i matväg, falafel alltså. Ja eller en korv kanske.
Kring torget ligger krogarna uppradade. Här sitter det folk och pratar och släcker sin törst hela dagarna. De sitter där när jag kryper i säng och skulle jag råka vakna mitt i natten så sitter de fortfarande där än. Man kan ju undra om dom inte längtar hem. Mamma säger att alla inte har något riktigt hem. Synd tycker jag. Var ska man då ha sina leksaker?
Men de flesta är som min mamma och pappa och tydligen satt mina päron ofta hos de andra där på torget innan jag kom…eller vad då kom. Vad gjorde jag innan egentligen? Innan jag flyttade in hos mina päron?
Hur som helst, tur att jag räddade dom från törst och frusna rumpor.
Sen har vi ju jalla jalla butikerna. Dom som säljer typ allt möjligt härligt men mest konstig mat.
Det är väl typ så möllan ser ut + dubbelparkering, skottlossning, festivaler, demonstrationer, hundbajs på trottoaren, ”hela påse tomater, tio krona”, härliga baklava och rykande vattenpipor och en och annan råtta på gården.
Men det behövs nog ingen sammanfattning . Det ser säkert likadant ut när jag fyllt 18 och själv ska försöka släcka törsten och ragga killar med dreadlocks.
Här går jag i alla fall, på egen hand, mitt första varv på detta magiska torg.

punkprinsessa?

Undrar lite hur jag ska bli när jag blir en stor tjej. Just nu gillar jag mest bilar tex. Jag har två räcerbilar, en grävskopa och en grön bubbla som jag kör runt med i lägenheten. När jag läser en bok så blir jag gladast om det dyker upp en bil. När någon av jättarna lyfter upp mig mot balkongdörren brukar jag kolla in lite olika bilmodeller och kolla in fälgar och sånt. Jag undrar just om jag ska gilla rosa så där mycket sen när jag blir stor...
När jag var ung bestämde jag mig för att aldrig bli en sån där prinsesstjej som ska ha tiaror och rosa puffsnoddar i hästsvansar och sånt. Sen kom jag på att två av mina idoler, Myra och Timja, varit prinsessor båda två och ändå är så tuffa och coola så man nästan dör. Jag kanske också ska satsa på att vara prinsessa en stund, vi får se.
Hur gammal måste man vara för att bli punkare föresten?
Jag funderar bara lite på min framtid och vill ha all dörrar öppna liksom.

Järngänget

Det här är riktiga polare det. Vi träffas ganska ofta nu när jag är hemma med pappan.
Längst ut till vänster ser ni mig i egen hög person. Sen kommer min finfina Farmor som alltid kan få mig på bra humör. Även om jag går igenom något riktigt svårt i livet, som att tvingas i en overall eller ännu värre,en byta blöja-kris, så finns hon där med sitt varma goa smile som man blir så glad av. Hon är den finaste farmorn man kan få.
Sen har vi Valter, min vapendragare i alla väder. Sist men inte minst har vi faster Frida. Hon är lite som min pappa faktiskt,hon är snäll och har bus i ögonen och ibland en liten räv bakom örat. Eller som min pappa säger, en röv bakom örat.

Min skrattkusin

Nu ska jag berätta lite om min kusin Valter. Han är den gladaste man jag känner. Han kan skratta ihjäl sig åt lite vad som helst. Jag brukar tänka efter lite först om jag VERKLIGEN tycker att det är superkul innan jag bestämmer mig för att få ett skrattanfall. Som på den här bilden t.ex. Här har jag inte riktigt hunnit bestämma mig för att det faktiskt är helt galet kul att klättra på en fåtölj på biblan. Sen när jag kommer på hur skoj det verkligen är så är jag och Valter redan på väg mot något annat äventyr. Ibland analyserar jag lite mycket kanske. Valter han bara flabbar igång. Han är lite mer crazy.

två goa rumpor i en korg

Den här flygande korgen finns i Magristadsparken i Malmö. Den är så himla bra för den är stor nog åt breda och mjuka mammarumpor bredvid små minirumpor.

Vink vink

Vinka är en grej jag är bra på. Jag kan vinka på olika trixiga vis. Favoriten är korsad dubbelvink men den kör jag mest på folk som jag verkligen gillar.
Igår vinkade jag min "jag känner egentligen inte dig vink" som är med sluten näve med några små rörelser med typ två fingrar. Den körde jag mot en gubbe på en uteservering.
Sen har vi matvinken. När något är riktigt gott så brukar jag helt enkelt vinka lite rakt ut i luften. Ibland vinkar jag till mina fötter när de ploppar fram ur overallsbenen också för att det är så skönt när de är igenom allt tyg.

Öppna förskolan

”Vaknar på morgonen, klockan är fem.
Jag är pigg och vaken och det är blött i min säng.
En ny dag har börjat , ett nytt äventyr.
Det är en helt vanlig dag.
Och det är mamma och jag.

Mamma och jag, mamma och jag.
Det är en alldeles vanlig dag,
Mamma och jag”
Det är min favoritsång när jag är på öppna förskolan. Den är så fin och så får man ju leka under en jättestor underbar fallskärm. Lisa och Karin hittar alltid på spännande saker till sångerna.




Ibland vågar jag mig ända fram till"scenen" Rock ska ju inte bara upplevas utan också kännas.

Shoppingrunda

Min pappa brukar skryta med att han gick längs möblerna när han var 6 månader och att han gick när han var 9 månader. Visst, han var kanske tidig eller duktig eller vad han nu vill påpeka men jag tog min första shoppingrunda idag! Det ni, 11 månader och redan så modeintresserad. Ack ja, den där kommersialismen den förslavar allt yngre och yngre.

Dinosaurskämt

Det här förstod jag aldrig. Vad då en dinosaur som håller på att äta upp mig. Nej sånt förstår jag inte och inte är det kul heller. Suck vilka fotoidéer!

Entré

Det skulle ju vara en sån upplevelse, nya varuhuset Entré. Och det var det! Valter och jag slickade på alla bollar i bollrummet.

65 000 lager stål

En dag kom ett paket. Stort, gult och fint. Jag tyckte det påminde om Mannen med den gula hatten, ja ni vet Nicke Nyfikens vän.
Pappa berättade att paketet rest långväga. Över vida oceaner, emot fjärran horisonter. Över hav och kontinenter, genom skymningar och dagrar. Och nu äntligen nått hem till vår trygga famn.
Pappa berättade om 65 000 lager stål och plockade upp ett japanskt samurajsvärd, en katana. Vilken tur, det kan ju alltid vara bra att ha. Jag menar 65 000 lager stål. Wow.

Hela gänget i min soffa

Ibland fylls min soffa. Det är härligt! Alla pratar i mun på varann, alla äter tills de sitter stilla. Alla gullar med mig och Valter och alla ser ut att må fin fint. Så skulle livet alltid se ut…eller det gör det ju. I alla fall i mina ögon.

Matglädje

Har ni förresten sett den senaste Batman filmen?
Han Jokern är ju något i hästväg. Synd att han inte mår så bra, det däremot gör jag när jag får äta själv.

Härligt besök

Valter och Frida kom på besök. Sånt gör mig glad. Jag gillar hänga. Det är liksom jag, det är lite så jag jobbar…eller fungerar.

Pappa och Jag

Min mamma har börjat jobba igen. Jag saknar henne. Men nu är det pappa och jag. Vi hänger ihop hela dagarna och gör typ samma saker.





Pappas kommentar:
Bara du och jag Tekla.
Långa samtal, sköna promenader. Lugna stunder över god litteratur, glada toner från stränginstrument. Mjuka kramar, busiga upptåg med härliga skratt. Sömn och mat. Att vara hemma med dig Tekla är det bästa jag gjort.