Majskrok är gott

Vuxna äter ju ibland små gula ostbågar. Jag äter GIGANTISKA ostbågar! En av många saker som är lyxiga med att vara liten.
Så här äter man en majskrok:
Man tar sina två minitänder och lägger dem mot kroken. Sen frasar man loss helt enkelt. Rör underkäken fram och tillbaka som en liten bäver. Sen fastnar det krokfras överallt. Oftast har man fras runt munnen i flera timmar efteråt. Och ganska mycket fras i näsan.
Roligt!

Påsar är kul.

Stora bruna påsar i papper är roliga. Eller den silvriga påsen med svarta snören som Jörgen bor i, den är skojig. Men roligast av ALLA påsar är småpåsarna som finns i femte lådan i köket. Ibland tittar en liten rackare ut lite och då kan man pilla ut den. Bäst är när ett helt gäng följer med. Då kan man köra runt i hela lägenheten och släppa småpåsar lite här och var. På hemliga ställen, så att man alltid kan hitta en när man blir pås-sugen!

Det snöar!

Nu förstår jag det här med vinter!
Det ser inte alls ut som det brukar när man tittar ut på torget. Det flyger runt små vita fjuniga saker. När jättarna öppnar dörren så blir allt jättekallt på en sekund och de där små fjunen kommer fram till mig och landar på kinden och näsan. Ett helt gäng fjun ligger och vilar på räcket. När man lägger handen på det så blir handen superkall!
Tänkte väl att det skulle komma något bra med den här vinterprylen. Hoppas det kommer en massa mer vita kalla fjun på besök! Mamma säger att fjunen gillar att hänga mer hos mormor o morfar. Jag förstår dem, det är roligt hemma hos mormor o morfar.

Min svarta jätteoverall

Varje gång man ska gå ut så måste man ha hundra kläder på sig. I min gamla goda röda overall så fick det liksom inte riktigt plats med hela mig och alla kläder så mamma köpte en ny. En svart. Den är skön men kanske lite stor.
Även om jag sträcker på armarna så långt jag kan så är det precis omöjligt att få ut fingrarna ur den. Så den är inget att ha när man är leksugen.
Jag tror inte att jag gillar det här med vinter så mycket.
Man är ju liksom helt stel i alla kläder. Jag vill ju spralla och snurra runt och försöka rymma när jag åker vagn ju. Nu sitter jag mest och surar när vi går på promenad bara för att protestera lite mot det här vinterpåfundet.
Jag hoppas jag vänjer mig snart. Eller att armarna växer extra snabbt så att de ploppar ur overallen.
Det bästa med min jättestora säckoverall är att man sitter som i en stor mysig tyghög när man gungar. Jag gillar att gunga. Speciellt när det är en stor tjej som gungar bredvid och äter mackor med mjukost. då kan jag gunga och titta på henne i smyg hur länge som helst. Fast bara tills näsan blir röd som en rädisa. Då går vi hem till Jörgen Sörenssen som ligger och väntar på lekmattan. Sen rullar jag runt runt och pillar på allt som kommer i min väg. Jag är bra på att rulla nu. Jag kan rulla säkert 10 rullningar utan att tröttna. Det ska tydligen funka att dra upp benen under kroppen och ta sig fram så med men det tycker jag verkar krångligt. Rulla är bäst.

Ett jättegäng Malmborgare på promenad

Idag träffades nästan hela Malmös Malmborgare vid stranden. Malmborgare låter lite som en hamburgare av något slag men det är det inte. Jag är faktiskt själv en Malmborg nuförtiden. Malmös minsta Malmborg skulle jag tro faktiskt.
Det är ett riktigt snyggt namn tycker jag.
Ett annat väldigt snyggt namn är Larsson. Det hette jag också ett tag.
Nästa gång ska jag nog heta Skywalker. Tekla Viola Skywalker.
Fast jag ska nog inte byta förrän jag är sådär femtio år kanske.....

Vi gick och gick och fikade på kallis. Farfar och farmor busade med skojiga bus som vanligt. Sen fick jag sitta i farbror Linus (Malmborgshövding över lomma) famn när vagnen blev hård och tråkig. Lyxigast var när mina storkusiner värmde mina händer under min matpaus.

Middag hos Rufus.

Jag kan inte riktigt växa i kapp Rufus för han blir bara större och större. Även om jag tycks ha stannat lite i växten så har jag märkt att vi kan leka lite bättre nu. Jag kan ju sitta helt själv och om Rufus drar lite i mig så kan jag dra lite tillbaka.
jag tycker verkligen att han är snäll. Han ler så gulligt och låter mig leka med alla nya ettårsleksaker. Jag rockade loss på det röda pianot tills det ringde i allas öron! Mamma och Åsa åt köttbiffar och Rufus åt korv med ärtor och potatisbiffar, helt själv med händerna. Han kan han.
Men jag närmar mig. Snart är det jag som sitter där med en ärta i handen!

En grön tjockis? Nej, ett päron.

Varje dag vid 11-tiden kommer det en hög post genom dörren. Jag älskar att gå igenom den och bita lite i varje vitt kuvert. Det är inte så väldans ofta det är något till mig. En gång fick jag ett vykort från mormor när hon var i Holland. Det var extra gott att bita i.
Men för några veckor sen fick jag ett gigantiskt kort från min kompis Rufus.Han skulle fylla ett år och bjöd till maskerad!
Jag började direkt spåna på kostymidéer och såg den ene tuffa kostymen efter den andre flyga förbi i mitt huvud. Vithaj kanske, astronaut, alien eller vad sägs om wrestlare?
Senare under dagen sitter jag och snackar lite med Jörgen och hör hur mamma läser upp kortet och säger till pappa:
-Jag tror jag ska sy en pärondress till henne, tänk så sött!
Jag dog nästan.

Som jag gick och väntade på detta päron alltså. Hur pinsamt skulle det bli liksom.
Men kolla! Det är tusanimej det tuffaste päron som vandrat på denna jord.







Här är jag på festen. Mamma hade dragit på sig en massa gröna saker hon med och skulle föreställa en skogsdrottning av något slag. Hon hade jättekonstiga saker på huvudet. Jag gillar inte alls när mamma har saker på huvudet. Jag blir jätterädd. Så hon fick ta bort allt för jag kunde inte riktigt sluta gråta.
Alla såg konstiga ut tycker jag. Och lite läskiga. Kanske var det för att jag bara var ett litet päron. Hade jag varit wrestlare hade jag nog känt mig säkrare.

Tur att jag kände igen mina bästisar i alla fall. Rufus var Indian och Selma var Rockabillybrud. Vi var ett härligt gäng.



Pappa kan klä ut sig till precis vad som helst utan att jag blir rädd. Man kan inte förväxla honom med någon annan för hans skägg sticker fram ur alla kostymer. Så han fick fortsätta vara romare hur mycket han ville. Fast jag skulle inte vilja vara det för man kan inte leka så bra i romarkläder. Rustningen skaver i armhålorna.

När mamma väl blivit min vanliga mamma och päronstoppningen plockats ur mig så blev allt hur gött som helst. Jag vill också fylla ett! Rufus fick äta tårta. En hel bit med grädde och godis på! Sen fick han ett jättestort munspel som nog var lite svårspelat. Fast det kanske var för att han hade för mycket tårta i munnen. Jag hade inte heller kunnat spela munspel efter min första tårtbit. Det är ju som att vissla med mariekex i munnen, det har jag hört ska vara svårt som bara den.