Ni vet när man vaknar dagen efter och känner sig torr i munnen. Huvudet dunkar och kroppen känns tung. Man lyckas ta sig ut på en brunch med goda vänner. Dagen vänder och man sitter och minns eller halvminns allt kul som hände. Det är en typisk baksmällemorgon efter ett ettårskalas.
Jag var trotts allt på bra bett…till skillnad från Andi. Oj oj oj vad han hade träkeps och vi ska inte ens prata om Emelie, tur hon inte kom med på bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar