Ett, lätt som en plätt!

Så var man då ett år äldre. Men jag känner mig inte äldre, jag är fortfarande ung och frisk och har fortfarande kvar styrkan i benen. Ok att jag har förändrats en smula. Jag har tredubblat min vikt och har munnen full med tänder.
Ok att jag har lärt mig käka riktig mat och att håret växer som en man på knoppen (även om jag fortfarande har en skallig munk-krans där bak).
Men jag ser inga grå strån i min man och min hud är slät som en barnrumpa.
Så det känns ganska lugnt, jag har ingen åldersnoja eller ålderskris.
Snarare känns det som om det senaste året gett mig mycket. Jag har utvecklats och ser ljust på framtiden.
Mitt kalas var en riktig höjdare!
Det var den bästa dagen i mitt liv, sikken kanonform jag var i!
Så många som kom till mormrans och Hans lilla stuga i skogen och så kul vi hade det.
Vi bjurra på korvar och brön, glass med strösslar, chokladiga kakor och en fruktig sallad och alla åt tills de blev runda om magarna. Sen lekte vi lekar och jäste i vårsolen.
Nästa år dubblar jag min ålder. Om jag förstått det rätt så skulle det vara skrämmande för de flesta men för mig känns det hur bra som helst. Två bast liksom, vem vill inte vara det.



Kommer ni i håg en viss banan? Tror ni inte att det dök upp en till!




Jag höll på att trilla av pinn när jag såg alla presenterna! Den här sköna fotöljen fick jag av farmor o farfar. Sjukt snygg.



Lilla mormor och stora jag.

Jag och Rufus drog oss undan och fnissade lite på dasstrappan.



Den här leken heter musikjägarna. Pappa hade plockat ut halva mormor o Hans inredning och lagt det på en filt. Sen skulle man passa ihop sakerna med musiken han spelade.
Jag fattade direkt kopplingen mellan Bob Dylans låt Hurricane och Sydsvenskans vädersida.



Äggpickartävlingen var stenhård...



Klart min tuffa moster skulle vinna. Hon kan det här med ägg.



Storkusiner från två olika klaner. Lika snälla båda två och med lika krokiga ryggar eftersom att de bar runt på mig hela dagen. Det kan man kalla ettårslyx det.



Lite då och då var jag bara tvungen att kolla till mina presenter....så att alla var kvar och så. Det finns faktiskt många mullvadar vid den där stugan som skulle kunna dra iväg med en legovagn hur lätt som helst....