Jul är inte bara härligt prasslande inslagningspapper, levande ljus och röda strumpbyxor.
Var tionde minut rycker en kraftig smäll morsan och farsan ur deras långsamma jultempo.
Fönstren dallrar till och ett ljussken lyser upp natthimlen.
Detta gör man tydligen för att fira det nya året.
Här sitter jag med mina kusiner i soffan i Lomma och väntar spänt på just detta nya år.



Några timmar senare när det var dags, sov vi för länge sedan. Typiskt.
Men Pappa och farbror Linus fick äntligen användning av sina svärd.
Mamma berättade att pappa var så lycklig när han fick använda sig av sabrering. Denna "ädla konst" eller hur han nu uttryckte sig.

En tur till Höör

Mormor och Hans ville bjuda på julemat de med så vi drog ut i skogen och hälsade på.
jag fick min första körlektion. Jag fattade inte mycket men det kanske man inte gör på sin första lektion.



Hela gänget var där men det var nog moster Sanna jag saknat mest tror jag. Vi hade inte setts på flera månader, typ en tredjedel av mitt liv.
Hon är rolig min moster och lite knäpp, roligt knäpp alltså.

Aftonens afton

Julafton,äntligen.
Julmys+tandborstning med pappa på morgonen.
Sedan...massvis med julklappar!
Jag fick mest slicka på pappret för mamma och pappa öppnade alla mina.

Säg inte det här till mamma men jultomten var hur söt som helst,en sån riktig läckerbit.
Till och med sötare än mamma. säg inget till henne bara, hon missade honom precis med typ minsta möjliga marginal.





När jag satt och mös som bäst framför Kalle hör jag min kusin Timja fråga mamma om jag har tänder.

Klart jag har tänder, sex stycken ju.

Nästa sekund har jag mammas fingrar i munnen och inget mer ätande på min första godis.
Mamma säger till Timja -Du får inte ge henne godis!
Timja svarar - Hon tog själv!
Och det gjorde jag ju.
Och gott var det, så länge det varade....

yes, jag fattar hur allt hänger ihop!

Krypa är inte lätt.
Definitionen av att krypa är att förflytta sig genom att gå på händer och knän.
Och det är inte lätt vill jag påpeka.
Jag menar, böjningen i infinitiv passiv form är krypas. Eller ännu värre, passiv form av supinum, krupits.
Tänk själv hur man ska kunna lyckas med detta konststycke i passiv preteritum, kröps.
Hur som helst, jag lärde mig att kröpsa på lilla julafton!

familjedyk

Kolla in, grymt va?
Om ni undrar över varför pappa ser så skum ut så är det för att han är ganska dålig på att posera på bild, han får inte riktigt till det helt enkelt.
Mamma är ganska snygg men jag är faktiskt riktigt nöjd själv!
Är ganska nöjd med min profil så jag körde en profilpose med knuten näve. Tufft va?
Fast om jag ska vara helt ärlig så var det nog så att jag inte riktigt vågade titta åt fotografens håll...
För det var den där babysimsledar-tanten som tog bilden, i stora farliga simmglasögon.
Det finns inget som är så läskigt som simglasögon!

Jul verkar kul!

Nu händer det grejer här hemma i lyan. Mamma bakar gula bullar, det hänger stjärnor lite här och var och det brinner på bordet i vardagsrummet. Det konstigaste av allt måste nog ändå vara det där trädet de har släpat in...
Men jag gillar det!

I ett hus vid skogens slut liten tomte tittar ut...

Min mamma kan bli lite trött ibland när vi är själva hon och jag. Inte undra på det när hon sitter uppe halva nätterna. Gå och lägg dig vid sju mamma, som jag, så ska du se att du också har energi som en liten iller, som jag har.
Turligt nog så är Mormor och Hans i sin lilla stuga i skogen. Mormor är pigg på morgonen hon. Det är så härligt när vi sitter där i våra pyjamasar och myser med en härlig frukostflaska välling medan det sprakar i kaminen.
Hans är världsmästare på kamineldning. han kan elda så mycket att det ryker ur mina små fladderöron. Men mysigt är det!



Mina storkusiner kom också och hälsade på! De där två är grymma på att leka.
Jag kollade in Lovisas tänder så att de var ok. Det brukar jag göra på alla jag träffar. Vissa skakar hand, jag kollar tänder helt enkelt.



Sen delade vi på en massa choklad. Eller rättare sagt, Mormor och storkusinerna käkade choklad och jag käkade kartong.

Sen plockade Mormor fram sin tomtelåda. Mormor har en hel tomtearmé.
När vi var klara fanns det små tomtar lite här och var i stugan. Det är nog en sån där julegrej tror jag.
Det är så mysigt i Höörstugan. När man inte skojar eller myser med Mormor och Hans kan man gå på promenader och kolla på hästarna. Eller känna på grankvistar med vattendroppar på. Eller kolla på mammas fötter när hon plaskar i leriga pölar.

Pappa kom hem!

Pappa har rest bort. Ända till Makedonien.
Han ska fotografera handbollsdamer hela dagarna i två veckor.
Jag tycker att det är jätteroligt att leka med mamma hela dagarna men det är ju något visst med min pappas skäggbus och hans roliga skratt....jag tror jag saknar honom en smula, en stor smula.
Det bästa är att jag kan leka med honom ändå! I datorn!
Varje gång han dyker upp där på skärmen så blir jag nästan tokig av glädje. Jag tjuter små tjut och får små glädjefnatt och kastar mig fram mot skärmen för att röra vid honom. Ibland är det lite dålig uppkoppling och då ser jag bara konturerna av någon med ett stort skägg men det räcker för mig. Pappas skägg tar man inte miste på det säger jag er.
Ibland leker vi lite på mattan. Pappa gillar dinosaurierna, så de får han leka med.

Det finns en bra grej med att pappa är på resa. Om man bestämmer sig för att vakna jättetidigt på mornarna så blir ju mamma ganska trött efter några dagar...
Om man sen bestämmer sig för att bråka lite på natten också helt plötsligt så händer det som aldrig händer annars..
Jag får krypa ner i mammas säng! Sen ligger vi som en stor mysklump och gosar hela natten lång! Bra plan va?

Är det en peruk mamma?

Idag kom min mamma hem med något konstigt på huvudet.
Först kände jag inte igen henne alls men när hon började prata och busa lite så hajade jag. Det var en skojig peruk hon hade hittat i pappas peruklåda på vinden.
Det konstiga var att hon aldrig ville ta av den. Nu har hon haft den på sig i flera dar och jag har liksom slutat tänka på den. Hon tycker väl att den är tjusig.
Fast jag tycker nog att mamma är tjusigare utan peruken.
Ibland kan man ju undra om inte jag också skulle behöva en peruk av något slag så långsamt som mitt hår växer...
En tupé kanske skulle räcka. Fast det växer i en rackarns takt bakom öronen, men bara där....
Jag kanske har den lustigaste frisyren i stan. Men det är ju kul att sticka ut lite och inte se ut som alla andra.

Min krullovän Malin

Här är Malin. Och jag såklart.
Vi är vänner.
Malin är egentligen Pappa och mammas kompis men jag har snott henne.
När mamma kilar ner och köper saker till maten sjunger Malin fina sånger för mig och då känns allt tryggt. Annars har jag börjat mesa mig lite ibland när nya människor dyker upp och jag blir lite själv med dem. Vet inte varför faktiskt men det känns lite läskigt bara...
Fast det händer faktiskt ganska sällan att jag mesar mig faktiskt. Mamma tror att det är någon slags åldersgrej. Hoppas inte det är puberteten bara. Har hört att den är tråkig att hamna i. Finnar på näsan och sånt....
Malin och jag är inte bara vanliga vänner, vi är bloggvänner faktiskt. Hon har tipsat om min blogg i ett reportage i hallands nyheter så nu ska jag bannemej tipsa om hennes!
www.malinarnesson.com.

Majskrok är gott

Vuxna äter ju ibland små gula ostbågar. Jag äter GIGANTISKA ostbågar! En av många saker som är lyxiga med att vara liten.
Så här äter man en majskrok:
Man tar sina två minitänder och lägger dem mot kroken. Sen frasar man loss helt enkelt. Rör underkäken fram och tillbaka som en liten bäver. Sen fastnar det krokfras överallt. Oftast har man fras runt munnen i flera timmar efteråt. Och ganska mycket fras i näsan.
Roligt!

Påsar är kul.

Stora bruna påsar i papper är roliga. Eller den silvriga påsen med svarta snören som Jörgen bor i, den är skojig. Men roligast av ALLA påsar är småpåsarna som finns i femte lådan i köket. Ibland tittar en liten rackare ut lite och då kan man pilla ut den. Bäst är när ett helt gäng följer med. Då kan man köra runt i hela lägenheten och släppa småpåsar lite här och var. På hemliga ställen, så att man alltid kan hitta en när man blir pås-sugen!

Det snöar!

Nu förstår jag det här med vinter!
Det ser inte alls ut som det brukar när man tittar ut på torget. Det flyger runt små vita fjuniga saker. När jättarna öppnar dörren så blir allt jättekallt på en sekund och de där små fjunen kommer fram till mig och landar på kinden och näsan. Ett helt gäng fjun ligger och vilar på räcket. När man lägger handen på det så blir handen superkall!
Tänkte väl att det skulle komma något bra med den här vinterprylen. Hoppas det kommer en massa mer vita kalla fjun på besök! Mamma säger att fjunen gillar att hänga mer hos mormor o morfar. Jag förstår dem, det är roligt hemma hos mormor o morfar.

Min svarta jätteoverall

Varje gång man ska gå ut så måste man ha hundra kläder på sig. I min gamla goda röda overall så fick det liksom inte riktigt plats med hela mig och alla kläder så mamma köpte en ny. En svart. Den är skön men kanske lite stor.
Även om jag sträcker på armarna så långt jag kan så är det precis omöjligt att få ut fingrarna ur den. Så den är inget att ha när man är leksugen.
Jag tror inte att jag gillar det här med vinter så mycket.
Man är ju liksom helt stel i alla kläder. Jag vill ju spralla och snurra runt och försöka rymma när jag åker vagn ju. Nu sitter jag mest och surar när vi går på promenad bara för att protestera lite mot det här vinterpåfundet.
Jag hoppas jag vänjer mig snart. Eller att armarna växer extra snabbt så att de ploppar ur overallen.
Det bästa med min jättestora säckoverall är att man sitter som i en stor mysig tyghög när man gungar. Jag gillar att gunga. Speciellt när det är en stor tjej som gungar bredvid och äter mackor med mjukost. då kan jag gunga och titta på henne i smyg hur länge som helst. Fast bara tills näsan blir röd som en rädisa. Då går vi hem till Jörgen Sörenssen som ligger och väntar på lekmattan. Sen rullar jag runt runt och pillar på allt som kommer i min väg. Jag är bra på att rulla nu. Jag kan rulla säkert 10 rullningar utan att tröttna. Det ska tydligen funka att dra upp benen under kroppen och ta sig fram så med men det tycker jag verkar krångligt. Rulla är bäst.

Ett jättegäng Malmborgare på promenad

Idag träffades nästan hela Malmös Malmborgare vid stranden. Malmborgare låter lite som en hamburgare av något slag men det är det inte. Jag är faktiskt själv en Malmborg nuförtiden. Malmös minsta Malmborg skulle jag tro faktiskt.
Det är ett riktigt snyggt namn tycker jag.
Ett annat väldigt snyggt namn är Larsson. Det hette jag också ett tag.
Nästa gång ska jag nog heta Skywalker. Tekla Viola Skywalker.
Fast jag ska nog inte byta förrän jag är sådär femtio år kanske.....

Vi gick och gick och fikade på kallis. Farfar och farmor busade med skojiga bus som vanligt. Sen fick jag sitta i farbror Linus (Malmborgshövding över lomma) famn när vagnen blev hård och tråkig. Lyxigast var när mina storkusiner värmde mina händer under min matpaus.

Middag hos Rufus.

Jag kan inte riktigt växa i kapp Rufus för han blir bara större och större. Även om jag tycks ha stannat lite i växten så har jag märkt att vi kan leka lite bättre nu. Jag kan ju sitta helt själv och om Rufus drar lite i mig så kan jag dra lite tillbaka.
jag tycker verkligen att han är snäll. Han ler så gulligt och låter mig leka med alla nya ettårsleksaker. Jag rockade loss på det röda pianot tills det ringde i allas öron! Mamma och Åsa åt köttbiffar och Rufus åt korv med ärtor och potatisbiffar, helt själv med händerna. Han kan han.
Men jag närmar mig. Snart är det jag som sitter där med en ärta i handen!

En grön tjockis? Nej, ett päron.

Varje dag vid 11-tiden kommer det en hög post genom dörren. Jag älskar att gå igenom den och bita lite i varje vitt kuvert. Det är inte så väldans ofta det är något till mig. En gång fick jag ett vykort från mormor när hon var i Holland. Det var extra gott att bita i.
Men för några veckor sen fick jag ett gigantiskt kort från min kompis Rufus.Han skulle fylla ett år och bjöd till maskerad!
Jag började direkt spåna på kostymidéer och såg den ene tuffa kostymen efter den andre flyga förbi i mitt huvud. Vithaj kanske, astronaut, alien eller vad sägs om wrestlare?
Senare under dagen sitter jag och snackar lite med Jörgen och hör hur mamma läser upp kortet och säger till pappa:
-Jag tror jag ska sy en pärondress till henne, tänk så sött!
Jag dog nästan.

Som jag gick och väntade på detta päron alltså. Hur pinsamt skulle det bli liksom.
Men kolla! Det är tusanimej det tuffaste päron som vandrat på denna jord.







Här är jag på festen. Mamma hade dragit på sig en massa gröna saker hon med och skulle föreställa en skogsdrottning av något slag. Hon hade jättekonstiga saker på huvudet. Jag gillar inte alls när mamma har saker på huvudet. Jag blir jätterädd. Så hon fick ta bort allt för jag kunde inte riktigt sluta gråta.
Alla såg konstiga ut tycker jag. Och lite läskiga. Kanske var det för att jag bara var ett litet päron. Hade jag varit wrestlare hade jag nog känt mig säkrare.

Tur att jag kände igen mina bästisar i alla fall. Rufus var Indian och Selma var Rockabillybrud. Vi var ett härligt gäng.



Pappa kan klä ut sig till precis vad som helst utan att jag blir rädd. Man kan inte förväxla honom med någon annan för hans skägg sticker fram ur alla kostymer. Så han fick fortsätta vara romare hur mycket han ville. Fast jag skulle inte vilja vara det för man kan inte leka så bra i romarkläder. Rustningen skaver i armhålorna.

När mamma väl blivit min vanliga mamma och päronstoppningen plockats ur mig så blev allt hur gött som helst. Jag vill också fylla ett! Rufus fick äta tårta. En hel bit med grädde och godis på! Sen fick han ett jättestort munspel som nog var lite svårspelat. Fast det kanske var för att han hade för mycket tårta i munnen. Jag hade inte heller kunnat spela munspel efter min första tårtbit. Det är ju som att vissla med mariekex i munnen, det har jag hört ska vara svårt som bara den.

två snälla tanter och ett kvällsäventyr

Idag hängde vi mest i köket jättarna och jag. Känns det som i alla fall.
Olika farliga varma drycker bjöds det på och mamma tyckte att jag skulle köra lite lugnare med racergrunkan kring bordet. Men jag var sugen på att visa tanterna vad grunkan går för (dessutom hade jag farthållaren på 150km/h och kom inte ihåg var man stängde av den)
Ni kanske inte tycker att tanterna ser ut som tanter men det är dom. Caroline har tex. precis gift sig med sin Anders och då är man väl en tant. Kajsa har berättat att hon gillar tantkläder så hon är verkligen en tant.
Jättarna och tanterna pratade och pratade i evigheter. Jag såg att mamma plockade fram kex med choklad på så jag la foten på racergrunkans gas och prejades lite med bordet. Tänkte att en sån där chokladrackare skulle rulla ner till mig men det uppdraget misslyckades, tyvärr.




Jättarna kände sig nog också lite kökströtta tillslut för de tog med mig på en spännande kvällspromenad.
Byggnaden bakom mig och pappa är vårat palats. Vi bor inte riktigt i hela för det verkar som om några rum är uthyrda. Under oss bor hon med hundarna som gillar ganska dålig musik och ovanför bor han med det stora ljusa krullet.

Utlandsresa igen!

Nu kan man väl nästan kalla sig halvdansk tycker jag. Det kanske är tredje gången jag är i Danmark på sex månader. Om någon av er ska dit så ring, jag kan allt.
Tex kan jag rekommendera en bro som man kan åka på, om man inte har en egen båt såklart.
Bron är helt galet lång och helt plötsligt är man nere i underjorden. Jag skulle tippa på att man är ganska nära jordens mitt för det känns som om det brinner av eldar runt bilen när man kör omkring där nere. Snacka om häftig bro säger jag bara.



Om ni letar restaurang kan ni gå till Rizraz. Där får man äta upp allt de har dukat fram. Om man vill.
Farmor o farfar, Frida och Tobbe och Mamma o Pappa åt nog upp hälften av vad de hade på stället när vi var där så det måste ju vara ett bra restaurangtips.
Jag och Valter körde ett sovmaraton. jag har ju varit så mycket i Danmark så det kan väl inte vara något man missar om man sover tänkte jag, som jag inte redan sett menar jag.
Om ni vill ha med er två proffsguider så kan jag rekommendera min farmor och farfar.
De vet allt.
En sak till bara. Kolla in min riddarkusin. Kan man vara coolare?

Regnbubbla

Idag gick jag och Pappa en långtur på stan. Det regnade nästan hela vägen.
Tur att min vagn går att fixa om till en mysig torr-kojja. Då sitter jag inne i en bubbla och myser med droppar som ligger som små diamanter runt hela mig. hade velat bygga något liknande åt jättarna om jag kunnat.
När vi kom hem hade Mamman tvättat och städat och lagat gröt till mig.
Sen trollade pappa en stund för mig på mattan.

snorets återkomst

Nu är snoret här igen.
Jobbigt och trist.
Just som pappa kommer farandes med en hög papper som han gnider runt min näsa så ringer det på dörren...
Mormor och Hans tar ett kliv in i hallen. Yes!
Hans är också snorig trots att han har födelsedag och allt. Det finns inget så fräckt som snor, det har inga hämningar.
ganska snabbt glömde jag i alla fall bort kladdet under min näsa, jag vet inte hur det va med Hans.
En födelsedagsfest med kakor och middag är inget snor bjudet på. Inte så länge festen är i min lägenhet!
Mormor och jag trixade och busade på mattan. Jag visade att jag kan stå i krypläge med benen uppdragna under mig. De andra tyckte tydligen att det var en hit. jag vet inte riktigt själv vad det ska vara bra för men det ska jag ta mig en funderare på.
Så himla bra att Mormor och Hans kom förbi och skrämde slag på snoret.
När jag skulle sova kom den nedrans geggan tillbaka och bråkade hela natten.
Jag säger som jag brukar: Snor är bajs.
Men Mormor och hans är najs!

Mitt gäng

Mamma och de andra tanterna fick tydligen lära sig hur man skulle göra om vi små skulle sätta nått i halsen. Jag lyssnade inte så noga på deras snack, jag hade viktigare saker för mig kan man lungt säga.
Storträff med gänget!
Vi tog plats i vår runda soffa, greppade varsin "suga-på-leksak" och bara snackade.
Alla skulle hinna med att berätta vad som hänt på senaste, det var ett jäkla surr på oss och alla pratade i mun på varandra.
Sen lugnade vi ner oss lite, bytte lite leksaker med varandra som bästisar gör och bara småsnackade och drog några skämt.
Vi kan prata om precis allt i mitt gäng. Men vi kan också bara vara tysta och pilla på varandras öron. Det är ena riktiga kompisar det.