Symbalerna dallrar mot varandra och tystnaden är total.
Alla håller andan. Luften darrar.
Och plötsligt, från ingenstans....
YEAAAAAAAA!!!!
Hade det inte stått en konstig gubbe i vägen hade jag slagit mitt rekord på 39 steg, lätt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
tjohoo!!
grattis till the small leaps!
Sade jag inte det, va! Där ser ni! Vilken härlig stil!
Nu har jag sett filmen sju gånger, den blir bara bättre och bättre för varje gång :-)
/Morfar
Åh vad FINT, Tekla! Ser vi dig i friidrotts-VM nästa omgång? Jag ska ha konstiga snurror som norrmännen och stora skumhänder när jag hejar på dig! Så sött, det ser ut som en aha-upplevelse i varje steg. Puss på er alla!
/Moster
FANTASTISKT!
Puss, Karin H
Skicka en kommentar