Valters fest

Valter hade fest i helgen. Jag var bjuden. Tack Valter, man kan räkna med inbjudningar till småttinggängets fester men när de stora slår till med baluns får man inte alltd komma.
Han hade ordnat lokal och allt min kusin. Han körde några partytrick där en liten liten farbror med grön slips skulle hälla vatten på huvudet på honom. Jag blev imponerad.
Sen hade han ordnat med allsång. Vi sjöng en del lite halvtrista låtar som ingen riktigt kunde. Tur att Valter hade ordnat med röda sånghäften. När vi skulle sjunga trygga reekan (som en av låtarna tydligen heter enligt mamma) så hör jag någon ta i för kung och fosterland med en konstig knorrig röst. Jag spanade lite åt sidan för att se så att det inte var pappa som skämmde ut sig. Det var inte pappa. Bakom honom, inne i ett hörn satt en ännu mindre farbror som spelade piano och sjöng så jag nästan kissade på mig. Det var väl en av Valters kompisar antar jag. Tur att han inte följde med på efterfesten.



Sen minglade vi mest. Jag tog på mig min festliga bandana och körde lite partytrick jag med. På storkusin Myras axlar.





Gammelfarfar Bosse var också bjuden som tur va. Ingen fest utan Bosse.
Kolla in Valters vackra klänning förresten. Pappa har tydligen också haft de på fest en gång. Det där med klänning på pappa får jag inte riktigt ihopa men det gör inget. Tycker det var lite coolt att Valter vågade sticka ut och vara lite egen i sin klänning med sidenband. Det är inte alla som vågar ha en egen stil menar jag.
Sen blev det efterfest i parken med lekar och en tårta som var som en jättesmörgås. Lyxigt.
Tack Valter, det var en redig fest det!