Jag kan inte riktigt växa i kapp Rufus för han blir bara större och större. Även om jag tycks ha stannat lite i växten så har jag märkt att vi kan leka lite bättre nu. Jag kan ju sitta helt själv och om Rufus drar lite i mig så kan jag dra lite tillbaka.
jag tycker verkligen att han är snäll. Han ler så gulligt och låter mig leka med alla nya ettårsleksaker. Jag rockade loss på det röda pianot tills det ringde i allas öron! Mamma och Åsa åt köttbiffar och Rufus åt korv med ärtor och potatisbiffar, helt själv med händerna. Han kan han.
Men jag närmar mig. Snart är det jag som sitter där med en ärta i handen!
3 kommentarer:
Var det så länge sedan vi sågs?
Jag har blivit frisk nu så nu kan vi gunga i parken och du kan få spela på mitt piano när som helst. Pianot är jätteroligt men pappa får spel varje morgon när jag tar de första tonerna... Då ropar han på mamma så att hon ska hämta in mig i köket. Lite konstigt kanske man kan tycka. Hoppas vi ses snart så jag kan bjuda på rockkonsert!
Kram Rufus
Va! Gillar inte din pappa rock?
Jag som har tänky fråga om du vill starta ett band?
Vi kanske kan repa här hemma i så fall. Pappa har en sitar tex. Den kan man nog låna tror jag.
Kram från mig
Hallå lillgänget. Jag tänkte bara berätta att jag börjar bli rätt grym på trummor. Behöver ni det i ert band. En trummis. Jag har alltid velat bli kändis. I hela mitt långa liv. Ja slå en pling om ni får tummarna loss och startar ett rockband. Ja ni har mitt kort. Valter
Skicka en kommentar