Men för några veckor sen fick jag ett gigantiskt kort från min kompis Rufus.Han skulle fylla ett år och bjöd till maskerad!
Jag började direkt spåna på kostymidéer och såg den ene tuffa kostymen efter den andre flyga förbi i mitt huvud. Vithaj kanske, astronaut, alien eller vad sägs om wrestlare?
Senare under dagen sitter jag och snackar lite med Jörgen och hör hur mamma läser upp kortet och säger till pappa:
-Jag tror jag ska sy en pärondress till henne, tänk så sött!
Jag dog nästan.
Som jag gick och väntade på detta päron alltså. Hur pinsamt skulle det bli liksom.
Men kolla! Det är tusanimej det tuffaste päron som vandrat på denna jord.




Här är jag på festen. Mamma hade dragit på sig en massa gröna saker hon med och skulle föreställa en skogsdrottning av något slag. Hon hade jättekonstiga saker på huvudet. Jag gillar inte alls när mamma har saker på huvudet. Jag blir jätterädd. Så hon fick ta bort allt för jag kunde inte riktigt sluta gråta.
Alla såg konstiga ut tycker jag. Och lite läskiga. Kanske var det för att jag bara var ett litet päron. Hade jag varit wrestlare hade jag nog känt mig säkrare.
Tur att jag kände igen mina bästisar i alla fall. Rufus var Indian och Selma var Rockabillybrud. Vi var ett härligt gäng.

Pappa kan klä ut sig till precis vad som helst utan att jag blir rädd. Man kan inte förväxla honom med någon annan för hans skägg sticker fram ur alla kostymer. Så han fick fortsätta vara romare hur mycket han ville. Fast jag skulle inte vilja vara det för man kan inte leka så bra i romarkläder. Rustningen skaver i armhålorna.
När mamma väl blivit min vanliga mamma och päronstoppningen plockats ur mig så blev allt hur gött som helst. Jag vill också fylla ett! Rufus fick äta tårta. En hel bit med grädde och godis på! Sen fick han ett jättestort munspel som nog var lite svårspelat. Fast det kanske var för att han hade för mycket tårta i munnen. Jag hade inte heller kunnat spela munspel efter min första tårtbit. Det är ju som att vissla med mariekex i munnen, det har jag hört ska vara svårt som bara den.

6 kommentarer:
Älskade lilla päron.
Absolut det finaste jag sett. Man vill ju bara gosa in med händerna rakt in i päronet. I dig alltså!
Jag är så avundsjuk på att du fått gå på maskerad.
Jag funderar på vad jag skulle klä ut mig till om jag blev bjuden.Kanske
en sån där gammal riktig mormor med handväska, hatt och käpp.Som luktar rotmos. Finns det luktmaskerader tro?
Du Tekla jag är så nöjd med att vi faktiskt fått mer mamma till folket.
Kul.Hon ser rätt glad ut tycker jag.Tror att hon gillar dig. Din pappa gillar dig också det syns när han står där i rustningen klar att försvara dig om nån kommer och vill äta päron.
Jag saknar dig hur mycket som helst.
Är det verkligen så att man kan skönja en liten röd kalufs?
Kramar från Mormran
En röd kalufs?...nu börjar hon prata begripligt, din mormor. Det är ju det jag har sagt hela tiden, att du kommer att bli vackert rödhårig. Efter vem?...tja, min anspråkslöshet förbjuder mig....men jag kan avslöja så mycket som att vi pratar om en av de mest entusiastiska guldmedlemmarna i Teklaklubben!
Förresten längtar jag så förskräckligt efter dig så att det göt ont i hela mig!
Va, har jag bytt namn till Nätbildning?
Hälsningar Morfaren
Så fin du är Tekla. Helt underbart söt. När jag ser att du är så duktig på att klä ut dig så blir jag stolt. Hoppas du också gillar att klä ut dig när du blir lite större. Då kan jag hålla plats till dig i kön till teaterns försäljningar. Många Kramar din Faster Frida
Tjena Tekla. När du hade den söta pärondressen på dig var du sötare än någonsin!
puss å kram.. kompis kajsa
haha! kan man säga att du är dina pärons päron då?
ps. min mamma blev lite avis på det bamsecoola kalaset! hade aldrig funkat med våra kompisar sånt där...
Skicka en kommentar