två snälla tanter och ett kvällsäventyr

Idag hängde vi mest i köket jättarna och jag. Känns det som i alla fall.
Olika farliga varma drycker bjöds det på och mamma tyckte att jag skulle köra lite lugnare med racergrunkan kring bordet. Men jag var sugen på att visa tanterna vad grunkan går för (dessutom hade jag farthållaren på 150km/h och kom inte ihåg var man stängde av den)
Ni kanske inte tycker att tanterna ser ut som tanter men det är dom. Caroline har tex. precis gift sig med sin Anders och då är man väl en tant. Kajsa har berättat att hon gillar tantkläder så hon är verkligen en tant.
Jättarna och tanterna pratade och pratade i evigheter. Jag såg att mamma plockade fram kex med choklad på så jag la foten på racergrunkans gas och prejades lite med bordet. Tänkte att en sån där chokladrackare skulle rulla ner till mig men det uppdraget misslyckades, tyvärr.




Jättarna kände sig nog också lite kökströtta tillslut för de tog med mig på en spännande kvällspromenad.
Byggnaden bakom mig och pappa är vårat palats. Vi bor inte riktigt i hela för det verkar som om några rum är uthyrda. Under oss bor hon med hundarna som gillar ganska dålig musik och ovanför bor han med det stora ljusa krullet.

Utlandsresa igen!

Nu kan man väl nästan kalla sig halvdansk tycker jag. Det kanske är tredje gången jag är i Danmark på sex månader. Om någon av er ska dit så ring, jag kan allt.
Tex kan jag rekommendera en bro som man kan åka på, om man inte har en egen båt såklart.
Bron är helt galet lång och helt plötsligt är man nere i underjorden. Jag skulle tippa på att man är ganska nära jordens mitt för det känns som om det brinner av eldar runt bilen när man kör omkring där nere. Snacka om häftig bro säger jag bara.



Om ni letar restaurang kan ni gå till Rizraz. Där får man äta upp allt de har dukat fram. Om man vill.
Farmor o farfar, Frida och Tobbe och Mamma o Pappa åt nog upp hälften av vad de hade på stället när vi var där så det måste ju vara ett bra restaurangtips.
Jag och Valter körde ett sovmaraton. jag har ju varit så mycket i Danmark så det kan väl inte vara något man missar om man sover tänkte jag, som jag inte redan sett menar jag.
Om ni vill ha med er två proffsguider så kan jag rekommendera min farmor och farfar.
De vet allt.
En sak till bara. Kolla in min riddarkusin. Kan man vara coolare?

Regnbubbla

Idag gick jag och Pappa en långtur på stan. Det regnade nästan hela vägen.
Tur att min vagn går att fixa om till en mysig torr-kojja. Då sitter jag inne i en bubbla och myser med droppar som ligger som små diamanter runt hela mig. hade velat bygga något liknande åt jättarna om jag kunnat.
När vi kom hem hade Mamman tvättat och städat och lagat gröt till mig.
Sen trollade pappa en stund för mig på mattan.

snorets återkomst

Nu är snoret här igen.
Jobbigt och trist.
Just som pappa kommer farandes med en hög papper som han gnider runt min näsa så ringer det på dörren...
Mormor och Hans tar ett kliv in i hallen. Yes!
Hans är också snorig trots att han har födelsedag och allt. Det finns inget så fräckt som snor, det har inga hämningar.
ganska snabbt glömde jag i alla fall bort kladdet under min näsa, jag vet inte hur det va med Hans.
En födelsedagsfest med kakor och middag är inget snor bjudet på. Inte så länge festen är i min lägenhet!
Mormor och jag trixade och busade på mattan. Jag visade att jag kan stå i krypläge med benen uppdragna under mig. De andra tyckte tydligen att det var en hit. jag vet inte riktigt själv vad det ska vara bra för men det ska jag ta mig en funderare på.
Så himla bra att Mormor och Hans kom förbi och skrämde slag på snoret.
När jag skulle sova kom den nedrans geggan tillbaka och bråkade hela natten.
Jag säger som jag brukar: Snor är bajs.
Men Mormor och hans är najs!

Mitt gäng

Mamma och de andra tanterna fick tydligen lära sig hur man skulle göra om vi små skulle sätta nått i halsen. Jag lyssnade inte så noga på deras snack, jag hade viktigare saker för mig kan man lungt säga.
Storträff med gänget!
Vi tog plats i vår runda soffa, greppade varsin "suga-på-leksak" och bara snackade.
Alla skulle hinna med att berätta vad som hänt på senaste, det var ett jäkla surr på oss och alla pratade i mun på varandra.
Sen lugnade vi ner oss lite, bytte lite leksaker med varandra som bästisar gör och bara småsnackade och drog några skämt.
Vi kan prata om precis allt i mitt gäng. Men vi kan också bara vara tysta och pilla på varandras öron. Det är ena riktiga kompisar det.

familjens vrålåk

Här ser ni mig på pappas cykel, han är fransos och döpt till Le ligeur. Det är för att han inte har något stöd så han vill bara ligga ner när man ska parkera honom.
Mamma hade en cykel innan jag kom men hon blev så snurrig när jag låg i magen så hon lämnade den på stan en dag och glömde bort var hon ställt den. Det är ok mamma, jag hade också blivit lite snurrig av att ha mig själv inne i min mage.
Den hette i alla fall Foxy blue men mamma vill inte prata så mycket om den för då blir hon lite ledsen i ögat.
Le ligeur är den coolaste cykeln i stan. Den är stor som en häst, är från något krig tror jag och har ett bakhjul som vobblar så mycket så att man hoppar som en guttaperkaboll när man kör den. Tänk när jag är så stor att jag kan köra runt på malmös gator som en guppande krigare!

Höst och transvestiter

När Morfar och Solveig kommer ner till skåneland så får man ju lyfta baken från gåstolen och visa upp vår vackra bygd.
Först åkte vi till Jakriborg som är som en medeltidsstad fast med nya hus kan man säga. Solveig ville flytta dit fast Morfar var skeptisk.
Sen visade vi upp lite höstlöv i parken och Malmö slott med underliga utställningar som vi inte fattade mycket av.
Det bästa kom nog sist. En fotoutställning med killar i tjejperuker och Göran Persson vid ett träd. Det var grejer det.

Finbesök

På den här bilden kan man se några av mina favoritsaker.
Min gåstol som jag kan köra i racerfart nuförtiden.
Min nya xylofon.
The one and only, giraffen Jörgen Sörensen.
Mon morfar Ingemar Svensson.
Ett stycke papper av reklamtyp.
Vår tv med ofattbart roliga svarta sladdar.
Det är väl typ det här man skulle klara sig med på en öde ö kan jag tänka...

I like pappa

Jag och pappan. Min fina pappa.

En påse presenter

Min tjejkompis Jenny kom förbi en sväng idag. Hon brukar ha med sig en brun liten påse ibland. Då blir det klädfest. I påsen ligger det ofta grymma kläder som Selma har haft och som hon har tröttnat på. Hur kan man tröttna på den här snygga hatten? En riktig strandraggar-hatt nu när jättarna knölar ner mig i tjockiskläder var eviga dag. Precis vad jag ville ha!