
När jag landade hemma på vår matta med blicken mot samma gamla tak kunde man ju tro att det var slut på det roliga. Slut på sköna morgonpolare som gillar att vakna lagom tidigt på morgonen.
Men! Mamma packade in mig i bilen och drog till skogs. Utanför den röda lilla stugan som jag känner igen stod dom, Min mormor och Hans!
Mamma satt mest framför en gnisslande maskin och sydde byxor av en gammal grön tantgardin. Gissa till vem...yes, till mig.

Mormor plockade fram en balja som hon tyckte att jag kunde bada i. Det var ganska skönt men jag kände mig lite som en deg på jäsning...

Sen var det min andra morgonpolaren på två veckor. Min mormor Lena!
MORMORS KOMMENTAR:
Tekla lilla Snörpa.
Äntligen kom du. Längtet hade varit så stort.
Nu fick jag njuta av dig, gosa med dig, sniffa på halsen och lyssna på dig.
Du hade ju kommit på ett nytt ljud. Du gurglade fniss.
Som tur är, har du föräldrar som tycker om en extra sovstund så vi kunde gå ut och promenera,du och jag.
Vi gick genom skogen på knöggliga vägar. Tidig morgon när allt vaknar.
Vi hade så klart "förning" med oss, för du kan ju bli ganska sur om det
knorrar i magen.
En morgon satt vi på en timmerhög och åt frukost.
Kanske kan man säga att jag satt och du nästan hängde och dinglade med benen.
Skönt och vackert var det i alla fall.
På vägen hem gick jag och nynnade för dig:
Oh Tekla min
Oh Tekla min
så skönt du ligger där
och tittar upp på himlen din
och skogens gröna löv
i kungens stora pelarsal
där silar solen fram
och röda rönnbär där vi fann
och mossa grön och grann.
Mormran